Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men varje gång hon tänkte på att köra av honom,
dök den gamla ömheten upp på nytt i hennes hjärta.
Han hade ändå varit mannen i hennes liv, Och han
var det ännu... trots hans trötthet och modstulenhet.
Hon reste sig upp och slog armarna om halsen på
honom.
»Carl», sade hon, »låt bli politiken nu litet...»
Berling ryckte sig lös och sprang upp.
»Tst», sade han och lyssnade.
Många hördes gå nere på gården. Nu ropades
vakten ut... nu hördes steg utanför i korridoren ...
Berling rusade till väggen, öppnade den hemliga
tapetdörren och försvann.
Fröken Dreyer kom halvklädd rusande in i hennes
nåds sängkammare.
»Vad är det, Dreyer?» frågade grevinnan.
»Slottet brinner, ers nåd», skrek hovdamen förfärad.
»Skynda sig, ers nåd, och klä er... hans majestät är
uppe och har skickat bud, att han väntar på er... hör,
hur de skrika.
»Eld, eld», ropade de nere på gården.
Grevinnan hoppade ur sängen och klädde
skyndsamt på sig. Fröken Dreyer hjälpte henne med
darrande händer.
»Var är elden lös, Dreyer?
»De säga att den utbrutit i biljardsalen . . . det
påstås, att kavaljererna: vält omkull en lampa... man
säger, att det var kammarherre Berling, som välte den ...»
»Prat», sade hennes nåd.
Hon var snart klädd, kastade en kappa om sig och
sprang ut, följd av fröken Dreyer, som var så förvirrad,
att hon knappast kunde stå på benen. I en av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
