Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
korridorerna mötte de konung Fredrik. Han var klädd i
husaruniform med röd turkisk fez på huvudet.
»Luise», sade ban och bredde ut armarna mot sin
gemål. »Borgen brinner, borgen brinner...»
»Det är väl ännu inte så galet», sade hon. »Nu
måste du sätta dig i spetsen för folket och leda
släckningen. Om de få se sin konung gripa sig an, så
arbeta de med fördubblad iver.»
Konung Fredrik rätade stolt på sig.
»Du har rätt», sade han. »Du har rätt som
alltid... min älskade... min genius.»
Han omfamnade och kysste henne, tryckte fezen fast
på huvudet och såg sig omkring med handen i sidan.
De kommo springande från alla håll, rådvilla och
förvirrade, och omringade honom och väntade på hans
befallningar.
»Var har elden börjat?» sade han och såg från den
ene till den andre.
"Hans blick föll på fröken Dreyer, som stod och
grät och vred händerna.
»Ack, ers majestät», sade hon, »de säga att det var
i biljardsalen ... kammarherre Berling välte omkull
lampan...»
»Prat», sade grevinnan och stampade i golvet. Hon
gav hovdamen en knuff, så att hon tumlade mot
väggen, och grep tag i konungens arm.
»Kom, låt oss gå», sade hon.
De gingo ned på gården, där det vimlade av
hovmän och tjänare, som ropade och skreko i munnen på
varandra. Där konungen steg fram, blev det tyst. Men
när han så frågade, skreko de igen, och var och en kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
