Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin... de andra hade lämnat rummet, när hennes nåd
kom.
»Hur är det, Carl?» sade hon.
»Det vet jag inte», svarade han. »Jag föll i
lönntrappan och slog ryggen, när jag sprang ifrån dig.
Jag tror inte att det är värre än att jag kan resa in till
Köpenhamn i kväll. — Vad säger kungen?»
»Han är förtvivlad», sade hon. »Jag måste skynda
mig till honom.»
Han höll stadigt hennes hand och såg på henne.
»Om jag nu dör, Luise», sade han.
»Å prat, du dör inte.»
»Minns du, att jag anade en olycka?» frågade han.
Hon lutade sig ned och viskade:
»Fröken Dreyer nämnde något om, att du hade vält
omkull en lampa i biljardsalen och att elden kom
därifrån.»
» Prat», sade han, »jag var den förste som gick
därifrån, och då var ingen lampa kullslagen.»
»Det är bra», sade hon och tryckte hans hand
och gick.
Vagnen, som skulle föra konungen och hans gemål
till Köpenhamn, hade kört fram. Den höll på yttre
borggården, som var svart av människor. Hans
majestät stod och stirrade på det brinnande slottet och kunde
inte slita sig lös.
Så slog han ut med handen och sade med hög röst,
så att alla hörde det:
»Med Guds och mitt folks hjälp skall jag åter
uppbygga mitt slott, innan jag dör.»
Därefter körde han och grevinnan, medan alla
blottade sina huvuden. De sutto tysta i vagnen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
