Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rullade framåt landsvägen. Luise frös, och svepte kappan
tätare omkring sig. Konungen stirrade bedrövad
framför sig.
Så ryckte han till i vagnen.
»Jag glömde ju att se till Carl», sade han.
»Jag var hos honom», sade hon. »Det är inte
farligt. Han trodde, att han skulle kunna fara till
Köpenhamn i kväll.»
»Nå, Gud vare lovad», sade kungen.
Åter åkte de en stund under tystnad. Så vände han
på huvudet och såg på henne.
»Vad var det Dreyer sade om en lampa, som Carl
skulle ha vält?» sade han.
»Det var inte annat än prat», sade hon. »Jag
frågade honom om det. Han gick från biljardsalen före de
andra, och då hade det inte händt någon olycka med
lampan.»
»Nå, Gud vare lovad för det också», sade kungen
och suckade. »Jag kom att tänka på det midt under
förhöret och avbröt det, för att det inte skulle komma
något i dagen som vi inte önskade. Det är nog rätt
som Güllich sade.»
»Det vet jag inte», sade Luise. »Det blir väl aldrig
uppklarat. Och det är så mycket värre för Carl och
för mig. Naturligtvis kommer historien att gå vidare
och växa från man till man. Du skall få se, att det
dröjer inte länge förrän det sägs, att det var Carl och
jag, som tände på slottet.»
»Stackars du», sade kungen och nickade vänligt till
henne. »Jag tänker, att jag kan värna dig som jag har
gjort förr.»
»Å, låt du packet pratas, sade hon bittert. »Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
