Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I dag hade de visserligen ropat: »Leve kungen ...
skulle de också göra det nästa gång?... Han kände
hur rotlös han skulle vara, om han förlorade folkets
kärlek. Vid hovet fanns ingen, som tyckte om honom
eller litade på honom. Tronföljaren kunde omöjligt
hysa annat än agg till honom, och hela hans släkt hade
dragit sig tillbaka från honom, sedan han gifte sig,
med undantag av hans gamla onkel Ferdinand, som var
ett åtlöje för hela landet.
Alla som omgåvo honom hade endast egennyttiga
avsikter ... Jo, det var sant... han hade Carl...
Carl var hans ende, sanne vän. Det var riktigt, vad
Luise sade. Och så skreko allesammans, att hela olyckan
var hans skull... om bara han bleve avskedad, så skulle
det bli lugn i sinnena...
»Sover du, Luise?»
»Nej», sade hon.
»Hur är det med Carl?» .
»Det är bättre», svarade hon. »Men jag tror aldrig
att han blir riktigt frisk mera.»
»Herre Gud!» sade kungen suckande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
