Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vågade sig aldrig ut och frågade flera gånger om dagen
hans majestät, om slottet kunde försvaras... om inte
fler soldater skulle kommenderas till huvudstaden ...
om han inte trodde, att upprorsmakarna skulle förfölja
dem ut på landet, om de slogo sig ned på ett av
slotten.
Hennes rädsla roade konung Fredrik mycket. Han
var inte van att se henne som den skygga
murgrönan, som klänger sig intill ekens stam, och han kände
alltid behov efter något sådant för att känna sig som
ek. Visserligen upprepades demonstrationerna åtskilliga
kvällar, men själv var han fullkomligt lugn. Han
förstod, att det endast var dräggen bland huvudstadens
befolkning och att orostiftarna inte hade något stöd
bland huvudstadens upplysta borgare. Alla ledande
tidningar uttalade sig skarpt mot upptågen. Både hans
officerare och polismästaren försäkrade honom, att de
lätt skulle få bukt med dem.
Därför nickade han glad till grevinnan, när han
fångade hennes förskrämda blickar.
Ångesten hade gjort henne påfallande mild. Hon
var så helt upptagen av den, att hon inte längre
övervakade honom som förr, Det fanns inte ett spår kvar
av hennes docerande ton. Till och med hans
dryckenskap lät hon passera utan att anmärka på honom. Han
tömde med glädje bägaren flitigt och tyckte att det var
roligt att leva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
