Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nåd. Det var någon hos henne, och han fick vänta en
lång stund i förrummet. Han satt hopsjunken på en
stol med handen hårdt knuten om käppen, stirrade ned
på slottsplatsen, där ingen gick förbi utan att se upp
mot fönstren, och svarade inte ett ord på de ord,
grevinnans intendent vände sig till honom med.
Hovdamen kom in i rummet och gick fram och
frågade deltagande hur han mådde. Han såg upp på
henne med en så sjuk blick, att hon blev rädd.
»Men Gud, kammarherrn», sade hon.
»Ja, det är dåligt», sade Berling och log sorgset.
»Jag måste resa till södern... om ens det tjänar
någonting till »
Så fick han företräde hos hennes nåd, som skyndade
emot honom, men stannade halvvägs och stirrade
förskräckt på honom.
Så förändrad han hade blivit... så mager och
infallen ... så lutad han gick. Och så denna underligt
plågade blick ...
Hon hjälpte honom att sätta sig, lade sig på knä
bredvid stolen och blickade upp i hans ansikte.
»Men Carl då», sade hon och smekte hans händer,
»du har bestämt stigit upp för tidigt.»
Han log alltjämt på samma sorgsna sätt, förde
hennes hand upp mot läpparna som om han velat kyssa
den, men släppte den igen och suckade.
»Ja... med mig är det slut», sade han.
»Å, visst inte... du skall få se, att du snart blir bra
igen.»
Han skakade på huvudet.
»Min rygg är förstörd», sade han, »säkerligen mer
än doktorerna vilja säga. De vilja, att jag skall resa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
