Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han sträckte bönfallande ut handen mot henne.
»Tig», sade hon.
Hon gick tätt intill honom och lyfte handen, som
om hon ämnade slå honom.
Då rätade han på sig i sin fulla längd, kastade
tillbaka huvudet, korsade armarna över bröstet och satte
ögonen i henne.
»Vågar du bära hand på Herrens smorde», sade
han. »Ämnar du göra dig skyldig till
majestätsförbrytelse? Skall jag låta mina drabanter gripa dig och föra
dig i arrest?»
Hon blev rädd.
Benen darrade under henne, men hon tvang sig att
stå stadigt. Hon förstod, att nu gällde det. Hade hon
redan gått för långt, så måste hon nu gå vidare, om
hon inte ville lida ett försmädligt nederlag.
De stodo där öga mot öga. Deras hållning var lika
rak, deras ansikten lika hårda. Men konungens
ögonlock började slappna.
Då gav hon honom en örfil.
Han ryckte till, rätade på sig, lyfte handen och lät
den sjunka igen, utstötte ett oartikulerat ljud och sjönk
ned i länstolen med båda händerna för ansiktet.
»Luise... Luise.»
Hon hade segrat. Men hon skakade så av
spänning och ångest, att hon inte kunde stå på benen. Hon
satte sig i knät på honom, slog armarna om halsen på
honom och kysste honom.
Och de växlade kyssar och förklaringar och gingo
sedan arm och arm ut i parken.
Från slottets alla fönster följdes de av nyfikna ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
