Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Bokem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Grevinnan reste sig häftigt.
»Ers nåd får ursäkta», sade han med skrovlig röst,
»men jag tänkte, att eftersom jag är en gammal
bekant...»
Hon stirrade på honom. Hon kände igen honom,
men kunde inte minnas varifrån. Tankarna arbetade i
hennes huvud... Så gick det plötsligt upp för henne,
vem han var.
Hon log och satte sig ned i stolen igen och
befallde betjänten att försvinna.
»Nå, Kristian Weiner, det är visst dåligt ställt för
oss», sade hon.
»Ja, det kan ers nåd säga», svarade Kristian och
tummade på sin gamla hatt. »Affären är slut... och
hustru och barn och reputation och alltsammans. Jag
har strövat omkring i riket och försökt att få arbete
någonstans. Och så tänkte jag, när jag kom hit, att jag
kunde titta in och kanske få en smula hjälp för gammal
bekantskaps skull.»
»Säg vänskap, Kristian. Säg för all del vänskap»,
sade hon leende. »Det är således spriten, som har
vållat det.»
Han svarade inte, utan såg ned för sig. Så lyfte
han ögonen och mötte hennes blick och studsade.
Hon satt och tänkte på vilken karlakarl han hade
varit i forna dar. Hon mindes den dag han hade friat
till henne, och hon narrade honom hem till sig och
kastade sig om halsen på honom. Hon mindes också,
hur han hade behandlat henne, men hon hade inte varit
ond på honom på allvar den gången och var det inte
heller nu.
Hennes läppar krusades som de gjort i forna dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
