Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Bokem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för kyssas. En låga av hennes ungdoms livslust
flammade upp i hennes ögon, och Kristian Weiner märkte det.
Han gick fram till henne, stödde sig med
handen mot skrivbordet och såg på henne. Brännvin och
hat och gammal kärlek kommo hans ögon att tåras.
»Du har helt enkelt förstört mitt liv, Luise, därför
att jag älskat dig så», sade han.
»Gå dit, där ni stod förut», sade hon och pekade
på dörren.
Han ryckte till och lydde ögonblickligen, stannade
där och tummade på hatten, medan hon betraktade
honom.
Hon var heller inte nu ond på honom. Det gladde
henne, att han kommit. Hon kände sig helt varm om
hjärtat vid återseendet av den man, som hade älskat
henne ständigt och som älskade henne ännu, fast han
var förfallen.
Hon brydde sig inte om att fråga honom om hans
öde, det intresserade henne för resten inte. Men hon
beslöt sig för att hjälpa honom.
»Nu skall jag säga er något, Kristian», sade hon.
Ni skall få arbete i trädgården. Ni skall få ett rum
att bo i hos trädgårdsmästaren och kost och en
anständig lön. Ni skall också få lov att dricka er full ibland.
Men ni får allt detta på det uttryckliga villkoret, att ni
icke till mig eller någon annan antyder om vår forna
bekantskap. Får jag höra, att ni gjort det, så kör jag
er ögonblickligen på porten, och jag skall sörja för att
häradsfogden för er till Köpenhamn och sätter in er
som landsstrykare på arbetsinrättningen. — Förstår ni!»
»Ja», sade Kristian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
