Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Bokem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
personer voro årliga understöd beviljade, vilka skulle
bortfalla vid deras död.
Alltsammans var som det skulle vara. Även
styrelsen var utsedd... hon log för sig själv, när hon
läste deras namn... Hon undrade, om dessa herrar
skulle hava infunnit sig med sina fruar, om hon
inbjudit dem till taffel. Nå, det var ju likgiltigt. När hon
väl vore död, skulle de nog komma och taga hennes
vackra slott i besittning. Hon såg dem njuta sin
landtvistelse härute, som meningen var med en del av
slottets huvudbyggnad. Hon såg dem passera hennes
blomstersmyckade gravplats ...
Hon var nöjd.
Hon hade under allt detta inte den minsta tanke på
döden. Hon ville blott ha allting klart. När hennes tid
kom, skulle hon naturligtvis dö, men hon kände sig
frisk och stark och tänkte inte på det. Herrarna
kommo till frukost för att mottaga handlingarna av henne,
och två dagar efteråt reste hon till Södern.
Hon ringde på kammarjungfrun och gick in i
sovrummet och klädde på sig. Sedan gick hon en tur i
parken... ensam. Nere vid en av kanalerna fann hon
Kristian Weiner sittande i gräset. Han hade en
brännvinsflaska i knäet och stirrade på henne med sina druckna
blickar.
»Ja, Kristian», sade Hon, »jag hade verkligen
undrat, om jag inte kunde snygga upp dig, så att jag kunde
ta dig med på resan, men det ser du ju själv, att det
är rent omöjligt. Ett svin är du, och ett svin blir du.»
Han förstod inte ett ord av det hon sade.
»Luise . ... Luise...» sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
