Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte Bokem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon skrattade, petade litet på honom med käppen
och gick tillbaka till slottet. Där var frukosten
serverad med de väntande herrarna, och två dagar senare
reste hon till Paris med sin sällskapsdam och sin
vanliga uppvaktning.
Enligt avtal skulle hon möta Berling i Neapel. Han
var inte där när hon kom, och när hon hade väntat ett
par dagar, ville hon resa vidare... Men då kom ett brev
från honom, att hon måste stanna.
När han ändtligen kom, var hon vid dåligt humör
för att han kommit för sent, och lät honom tydligt
förstå det.
»Du kan väl vänta ett par dar på mig», sade han.
»Vem vet, när vi träffas igen?»
Hon kunde inte tåla den bedrövliga ton, han allt
mer lade sig till med, och han stötte sig numera nästan
alltid på hennes munterhet, som förr hade gjort honom
så förtjust i henne, men som han nu, när de blivit
äldre, kallade frivolitet.
»Tänker du aldrig på döden?» frågade han, då hon
inte svarade på hans fråga.
»Inte mer än andra kristna människor göra», sade
hon lugnt. »Jag har beställt om mitt hus, och så har
jag ingenting mera att göra, då jag är frisk och stark.»
»Luise», sade han, »jag undrar så ofta på, om du
egentligen tror på Gud.»
Hennes nåd gäspade, kliade sig på smalbenet och
nickade sedan vänligt till honom.
»Ja, minsann gör jag det, lille Carl», sade hon.
»Varför skulle jag inte tro på honom, som har varit så god
emot mig? Annars skulle jag ju vara ett nöt. Han.
har fört mig till en ära och härlighet, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
