Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILL MINNE AV DAN ANDERSSON
ETT OLITTERÄRT FÖRETAL
I.
Schopenhauer indelade en gång skriftställarna i två
kategorier — sådana som skriva för sakens och sådana
som skriva för skrivandets egen skull. "De förra",
tillägger han, "ha haft tankar eller gjort erfarenheter,
som de anse värda att meddela. De senare behöva
pengar och därför skriva de för pengar; när de tänka,
göra de det till husbehov för skrivandet". Man
behöver icke vara i tvivel om, till vilken kategori den
författare hörde, åt vilken denna runa ägnas. Väl
måste Dan Andersson under de torftiga villkor han
levde i då och då anlita pennan som nödfallsutväg.
Och jag minns en gång, då denne farande sven som
vanligt kom insusande på min tidningsredaktion och
drog upp ett manuskript ur den portfölj, som bar
hela hans bagage genom livet. Lakoniskt utstötte han
bara de två orden: "Middagspengar! Provryttare!"
Men detta var bara det lumpna skalet kring en tung
och rik kärna. Dan Andersson hörde likafullt till de
ganska sällsynta författare, som ha en sak på hjärtat.
Och den sak han hade på hjärtat var mer än ett
meddelande han ville göra andra. Han hörde till de ännu
sällsyntare författare, som, nödfallen undantagna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
