Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till minne av Dan Andersson : ett olitterärt företal - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
X
Kolarhist................................300
Kolv. visor ......................................300
Vidskepelse ......................................300
Tre hemlösa ....................................400
Svarta Ballader ..............................000
Chi-mo-ka-ma ................................300
På sju hav ......................................500
David Ramms arv ........................900
3,000
Om jag fördelar dessa 3,000 på åtta år, så har jag i årlig
inkomst uppburit en summa stor 375 kronor. Vad har jag levat
av under tiden? Hur mycket har jag kunnat sälja till tidningar
för? Under de tre första åren sålde jag endast till
midsommars-och julnummer, och då betalades jag med 15—25 kronor — två
gånger på året. Under denna tid sålde jag de dikter till
tidningar, vilka finnas i diktböckerna. Jag fick 15—20 kr., ibland
10 kr. för dem. Om vi under dessa år anslå dessa dikter till
omkr. 60 stycken, så har jag på mina dikter förtjänat högst
1,200 kr. — under 8 år. Jag räknar icke vad jag fått som
nödlidande av s. k. välgörare, det bittraste av allt bröd som
kan ätas. Jag har väl på mina prosaskisser i H. T. under
sista året gjort 1,000 kr. Vet du, vad detta betyder — efter
många års arbete, ja, det vet du. Jag har fått anbud på att
skriva smörja för veckotidningar, som icke vilja ta mina
allvarliga saker. Jag gör det aldrig — aldrig i livet. Men när man
sitter långt upp i Dalarnes bergslag och lever det enklaste liv
— att då icke ännu förtjäna så mycket att man kan leva. Åh,
tro bara inte jag är sentimental! Jag vet ju, att detta om
ekonomin egentligen icke angår mig. Jag har en värld för mig själv
att leva i, en värld där det gör detsamma, om byxorna äro trasiga
och skorna slut. Jag är inte ledsen heller — snarare är jag
förbannad just nu, men det är bara för att jag kom att skriva
siffror. Siffror äro av djävulen — men djävulens grin kan vara
nog så betydelsefullt ibland. I kväll har han grinat åt mig. Men
jag är inte rädd. Jag är bara högfärdig. Ty det är högfärdigt
att inte vara nöjd med att få skriva, utan också vilja ha in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
