Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Stormnatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
25
en brant bergås, Björnkullen kallad. Hur jag kunde
få den tanken att han gått dit in vet jag inte. I alla
fall letade jag mig upp på kullen och såg med en
viss överraskning lyktskenet lyste ut ur koj dörren.
Själva dörren tycktes vara fråntagen och kastad åt
sidan. Vad gjorde Mats däruppe ? Det sprakade inga
gnistor ur stenröset bakom — således hade han ej
gjort upp någon eld. Saken måste undersökas.
Han låg raklång på det stenfrusna jordgolvet och
snarkade utan måtta. Den tända lyktan stod bredvid
och lyste upp hans svarta ansikte med den snusiga
munnen. Jag väckte honom.
— Anfäkta och regera! svor han i det han satte
sig upp. Jag tänkte bara vila mig litet. Du kan inte
tro så trött jag var. Men att jag skulle somna! Har
hon slagit igen, efter du kommer hit? frågade han
ivrigt.
— Visst inte. Jag tror hon lugnar sig, och få vi
bara "ner brynen" riktigt så är det ingen fara mer.
Jag tänker hon "tar sjunk" i morgon.
Mats reste sig upp och skakade kölden ur kroppen.
— Jag vet inte hur det är när en blir så här
satans trött. Det är som en vart tokig.
— Och nu måste vi gå tillbaka till Nybroberget,
för nu är det på hög tid att se om dem därborta,
sade jag med en motvillig rysning.
— Ja, du, och där ha vi kojan — och så ska vi
ha kaffe, starkt, hett kaffe — hör du det ? Vi ska ha
kaffe — mycket kaffe!
Det var hans svaga sida, kaffet om nätterna, och
det höll på att bli min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
