Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Utrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
mande land. Sen var det Mats och jag, och vi buro
var sitt kolfat och var sin "harka", dessutom
matsäcken.
Frans sjöng inte nu. Annars drillar han som en
domherre, men då skall det vara dräglig temperatur,
annars håller han tyst med visorna.
När vi kom fram höggo vi upp vattenhålet nere
i kärret. Isen var så tjock och där var så djupt till
vattnet att man fick ställa sig på knä i snön för att
ösa upp vatten i hinken. Två sådana fans, vi buro
upp dem fulla och ställde dem ett stycke från milan.
Frans kilade fast skaftet på sin harka bättre och
Fredriksson kiev omsider upp på milan med
stålkroken i ena handen och spaden i den andra, lade bort
kroken och började ösa ned stybbet från toppen. Han
gjorde ett varv omkring den översta delen av milan
och grep sedan till kroken, höjde den och lät den
med vinande fart löpa in bland kolen, vilka lågo
packade i regelbundna varv på varandra. Ett ljud
liknande klangen från en harpa bryter morgonens
tystnad, några enstaka gnistor yra fram, några små,
blå- och grönglänsande kol rulla ned, och så blänker
stålkroken på nytt i månskenet.
Mats och jag stå nedanför, vi ha ännu ingenting
att göra och vi hacka tänderna av köld. Nu går Frans
upp på milan med stålkroken nummer två.
— Hett här!
Det är Frans som ropar på släckvatten. Framför
honom sprakar och gnistrar det i den stora drivan
av kol, som nyss kommit fram i dagsljuset. Han
har ej tid att se efter om någon kastar vatten på de
farliga kolen. Han har slungat ut varningsropet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
