Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Trollkarlar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
60
Mannen darrade av iver. — Hjälp mig i dag, jag
är så rädd att något hänt mitt barn. Du kan, du är
ju som en gud — om du bara vill!
— I morgon! Gå och lägg dig på logen! I
morgon!
Mannen gick och lade sig. Han kunde ej somna,
utan låg vaken och drömde om sitt enda barn. Han
stod framför den stängda dörren vid midnatt och
såg ut genom en springa. Klockan halv ett kom
Larsson ut ur stugan, han höll ett långt, böjligt spö
i handen, klev upp på gödselhögen och svängde spöet
fram och tillbaka så att ett vinande läte hördes.
Samtidigt visslade han. Då han stått så ganska länge,
kom djävulen springande österifrån, fort så att han
flämtade. Mannen i ladan såg honom och hörde hur
han talade med trollkarlen.
— Natt — ingen sol!
— Som du vill!
Det var hälsningen.
— Varför kom du inte på en gång?
— Jag kommer från Söderbärke, där jag hjälpt
en piga att strypa ett barn. Tala tyst — det ligger
en man vaken på din loge och lyssnar på oss!
— Gå och vrid nacken av honom!
— Nej — det kan jag inte. Han läste bönen innan
han lade sig.
— Var är hans barn?
— I gårdens brunn.
— Då får du gå.
— Har du blodat?
— Jag dödar inte, det får du göra själv. Gå!
Natt och allt ont!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
