Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kolarhistorier - Milan brinner...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
av brinnande kroppar icke så noga bedömas,
framför allt icke på natten. Men medan jag rusar framåt
över den genom lenvädret hårdnade snön arbetar min
hjärna i kapp med mina lungor, och när jag icke
kan säga hur sakerna stå, börjar jag önska, hoppas
att detta lysande bål vore vitt, riktigt snövitt, med
en skiftning åt blått.
Men vi äro redan bortom skogen och rusa nu allt
närmare den rökfyllda gläntan där milan står. Vi
kunna ej se mycket annat än ett periodiskt
återkommande starkt sken som lyser ömsom vitt och ömsom
scharlakansrött genom röken. Klangen av spett och
spadar skrapande mot frusen jord upphör ej för en
sekund då vi närma oss och genom rop anmäla vår
ankomst. Två män arbeta under tystnad på botten
av de meterdjupa jordgroparna, de ha märkt vår
närvaro och Jon rätar ryggen och ger order:
— Vänstra stöten värst! Riv undan blocken och
ta stybbe vid foten!
Han hinner ej tala till punkt förrän blockgången
ligger utvräkt på andra sidan stybbesgroparna. En
stålspade köres tvärs igenom stybbet för att pröva
dess tjocklek och så börja vi stybba upp stöten. Ett
dovt buller åtföljt av ett ilsket fräsande höres i
samma minut, ett ögonblicks tystnad låter oss
tydligt höra varandras andetag, och sedan skjuta
flammorna med bedövande dån upp i luften och visa
oss varje gren av de sovande träden i detalj. Det är
gasljus, bländande vitt och det påminner om solen
i full middagsglans.
Det stundade till en hård strid med det våld-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
