Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Slagsmål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
ungdomarna höllos ännu utanför, larmande och
stoj-ande, men ännu så gott som spik nyktra.
När de kommo in, kommo flickorna i flock,
tjusiga och uppspelta av friluftskurtisen och av
milslånga marscher över branta berg och blåsiga myrar.
Jakob gned löst på sin svarta fiol och de dansande
paren blevo allt flera, tills det skumma rummet var
fullt av svängande, svettiga kroppar, och asplövet
virvlade upp bland det tjocka dammet och valsen
gnisslade gnällande gäll. Genom töcknet glimtade
ännu ljuset, matt och sömnigt, på väg att dö.
Dansen stannade, man vilade ett tag, en literbutelj
kom fram, Gud vet varifrån, och tömdes så
småningom. Så gick det löst igen, under stampningar,
skratt och små skrik från flickorna när famntagen
blevo mindre korrekta. Inom loppet av en timme var
skaran rusig.
Fram på natten gick det mera lamt till väga, valsen
gnällde värre illa än förr och var bara en ilsken
slagdänga på två repriser, vilken slutade med något
slags humlesurr nere i basen. Kring långbänkarna
sutto pojkarna med var sin flicka i knäet. Krog-Jakob
var för full att spela mer, och gick raglande
omkring och tiggde snus. Jäntorna höllo med nöd sina
tillbedjares djärvt famlande händer i schack, ty ännu
brann ljuset. . .
När klockan led mot ett, var det ingen mer som
dansade. Det mockades till gräl, och Kalle Mats
drog kniv och sprang ut på golvet. Han omringades
av flickorna, och Smed-Vilhelm slängde av sig
rocken. Sedan höll Kalle sig lugn, men kramade
skaftet på kniven och morrade mellan svarta tänder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
