Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - En anklagare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
han haft medlidande med större delen av
mänskligheten.
Andra gången jag såg honom var han biträde
åt en kartritare, som för godsägare Gröts räkning
kartlade torpen och skogen kring finnmarken. Han
var nykter då, bindeln kring huvudet var borta och
ansiktet rent och rakat.
När jag kom förbi, var kartritaren borta på
middag. Sten låg i skuggan av en väldig sälg, med en
öl flaska och en smörgås.
— Dä är bara svagdricka, sade han med en
missnöjd gest mot flaskan. Kan inte fånen få öl här.
— Hur går det att rita kartor?
— Tja, dä är ett hälsikes springande, förstås.
Å den här lantmätarn är bara ett ämne än så länge,
en student mä flickhänder, skägglös å vek, som det
står i "Vikingen". Dä är en överklassare, förstår du,
en sån som ska bli styresman för skogen, jägmästare
eller nå sånt där. För övrigt är han hygglig, men
på skogen är han dum, förstås, dä hjälper inte, om
han sen kan både grekiska och astronomi. Men dä
roliga ä att han tror att jag ä ändå dummare. Första
dan fråga han mäj om folk, finn folk förstås, menade
han, kan trolla än i dag. "Ja", sa jag, "bara dom
blir fulla så kan dom både koppa å spå å trolla, å
kan få fram fan å allting."
— A så när vi kom till Pajsodammen, där
mjölnar-Anders, du vet, skar halsen av säj för tolv år sen,
så sa jag: "Här skar en fattig satan halsen av säj
en kulen kväll, för han hade ingenting å äta, å dä
var herrarnas fel". — "Hur så", sa han, "inte kan
12 — Dan Andersson I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
