Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Den vanskapte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN VANSKAPTE
H an gick över golvet med släpande, tunga steg
och såg i mitt ansikte med ögon vilka gräto utan
att tåras. Dagens sista ljus släpptes in genom de små,
isbelagda fönstren och belyste hans förkrympta
gestalt och kom den att likna något slags missbildat
spökdjur, som den mörka natten obarmhärtigt lämnat
kvar i dagsljuset.
Han sade mig att han kände det så, som om han
ville dränka sig i det istäckta vattnet därute, och
hans röst var ihålig och trött och saknade varje spår
av lidelse.
— Ty det förefaller mig, sade han, som om livet
vore en brutal fordringsägare, vilken ständigt
presenterade oss förfallna reverser till betalning. Eller
en auktion, där tillgivenhet och kärlek utbjudes till
mäktigt, penningstarkt folk. Men möjligen är det
intet liv alls utan en sömn, sammanhängande med
mardrömmar. Då ville jag att någon väckte oss upp
och läte oss skåda något av det som verkligen finns
— men kanske vi tappade på bytet ? Det bästa vore
att få slippa drömma, ja, min Gud, och detta har
jag väntat på med feberns spänning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
