- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
111

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur Kolvaktarens visor - Den vanskapte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

111

tills lärarens klocka ringde, då jag gick in och blev
bannad för mina rödgråtna ögon.

Det fanns en svart tavla i rummet, på vilken
läraren skrev upp tal och bokstäver. När han fått
dem färdiga stod han framför tavlan och
undervisade, pekande på figurerna med en käpp. Allt jag
kunde se var läraren och käppen, figurerna däremot
rörde ihop sig till en suddig oreda utan
sammanhang, och jag trodde då, att de andra barnen måtte
ha bättre förstånd än jag. Att jag var närsynt
förstod jag ej då, och det hela blev för mig en hemsk
hemlighet, vars väsen jag ej kunde utforska.

Dessa lektionstimmar voro timmar av skräck, och
jag skall aldrig glömma dem, aldrig glömma, hur
hela klassen böjde sig ned av undertryckt skratt,
då läraren ropade mitt namn och jag fick resa mig
upp för att från min plats i bänken illustrera den
förkroppsligade fulheten.

Men allting har ett slut och så även min skoltid.
När jag var femton år, ville prästen att jag skulle
konfirmeras. Då hade jag läst mycket redan och
var bliven hedning till bekännelsen; då förnekade
jag den personlige guden inför den gamle prästen.

— Måtte Gud den allvetande och allvise icke taga
sin hand ifrån dig förr än han frälst din själ! sade
han med skälvande röst. Och han sade att det var
satan som behärskade både min själ och kropp. Men
min röst var kall, som den nu är, när jag svarade,
att det kanske tilltalade djävulen att vistas i en ful
kropp och att jag i så fall visst inte missunnade
honom nöjet. Då gick han sorgsen därifrån och jag
har aldrig talat med honom mer. Sedan har jag hört

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free