Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Karigos underverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
men det var det inte jämt, heller. En fånig inrättning,
alltsammans.
Dä ölet smakade mer, men kanske det gick an
att få ändå bättre ? Han hostade, skrapade med foten,
vinkade åt gumman och pekade, smackande som åt
en häst, bortåt hörnskåpet, och den gamla började
motvilligt röra på sig. Han fick ett stort glas
brännvin, och sväljde det i en blinkning.
Sedan satt han en stund och funderade. Rummet
började se trevligt ut, den instängda luften var visst
borta. Det började sjunga inom honom, men han
måste hålla sig lugn, så att inte Karigo begrep, att
han druckit ur hans brännvin. Gubben fnös redan
otåligt därinne. Olle tände sin pipa och gick in.
Den lilla kammaren var fylld av en stark lukt av
bränt horn. Karigo satt vid ett uppslaget fällbord,
fullt av flaskor, burkar och halvöppnade paket,
kring-slängda skedar med rött och brunt fasttorkat inuti,
knivar, tidningspapper och annat skräp. Han höll
ett stycke brunbränt horn, fästat vid en järntråd i
lamplågan, och såg som vanligt inte upp, när Olle
steg in och utan vidare slog sig ner på en stol för att
röka i allsköns frid, med armarna i kors över bröstet
och ett sken av oändlig, mild fördragsamhet mot allt
och alla i sitt lugna ansikte. Efter ett par minuters
tystnad vände sig gubben till hälften om på stolen,
kastade hornbiten i en skål och frågade:
— Å-å — va säjer präst’n om mäg?
Olle log ett förstående leende.
— Han säjer, han, att det här nästet är en skam
för hela socknen, svarade han, vårdslöst sparkande
med ena foten i en hög spånor på golvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
