Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Den röda marschen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN RÖDA MARSCHEN
Vi äro en röd värld vi, i en stugu-
skymning grå.
Och vi dricka vår del av det späda
blod, tills trollmannen ber oss gå.
Vi ha spänt vårt skinn med livets
saft,
på jakt bland smuts och lump.
Och en underlig man med en
underlig kraft
har befallt oss att dö i en sump.
Det var en ljus sommarnatt, så ljus att Karigo
och Olle kunde se varenda liten vit kiselsten i den
trampade, hundraårsgamla vägen de gingo. Den
vägen snodde i ormande bukter över backar och berg,
sneddade och gick på slänt i blomdoftande dalsänkor,
höljda av daggigt gräs, gick åter ut på skogarna,
steg i vindlar över ett fjäll, gick neråt igen, ömsom
mjuk, ömsom hård, stundom hal av visset barr, ibland
igenväxt av skräpig jung, och slutade vid en röd
liten stuga med gråa uthus i backsluttningen av det
höga Kerasso, där stigmän påstå att en örn haft sitt
rede en sommar och där Karigo en gång skjutit en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
