- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
184

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Den röda marschen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

tig och sval, och nedanför trappan surrade en humla
och en sparv kvittrade i ett äppelträd. Så underligt!
Satt Karigo också på golvet bakom honom? Satt
ännu kvinnan kvar med sina gulbleka ungar i den
gapande, ohyggliga spiseln? Han stirrade slött mitt
i den breda, ljusa randen, där nattens mjuka ljus
föll in genom den glappande dörren.

Han tänkte på allting, men undrade mest om detta
var rent nonsens. Då ryste han plötsligt — där
kommo de — där gick den röda marschen! En
linje-rak, röd strimma av glänsande punkter, röda, blod

— åh blod gick ut i natten att ruttna i sumparna!
Den röda randen sprang allt snabbare — han tänkte
börja räkna dessa små röda pärlor — han var rädd
att de skulle vika av och han få de röda över sig.
Någonting kallt strök hans nacke och hans rygg
blev stel — men den röda linjen bara gick och gick

— ut genom dörren, nedför trappan — den skälvde,
den darrade av lust att komma i väg — han kunde
inte se, vart den gick, men här på golvet rann den
och rann — nu visste han vad det var — det var
de röda som gingo. Karigo hade förbannat dem och
bett dem gå att dö — varenda en hade en droppe av
dessa svultna ungars blod under sitt spända skinn,
och gick bort i natten med det — å, så många
droppar, så glänsande stinna — var det inte slut än?
Var fanns Karigo och varför var allt så tyst? Hur
många timmar skulle det ta’ innan alla gått? Det
skymde allt mer — och han kunde ej slita sina ögon
från det röda bandet som rann — som vandrade
i väg med allt blodet — blodet — han tänkte — det
blodet har kostat — åh, så många gånger fars rygg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free