- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
189

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Midnatt vid varma källorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

189

började tvätta den gröna kopparkrukan i vattnet.
På dess botten låg ännu något svart, och lossnade
och flöt ut och färgade det grumliga vattnet grönt
och vitt. Om detta var riktig kyrkogårds jord, då
var det delar, små smulor av döda, som nu blandade
sig med vattnet. Så lustigt att tänka sig, att få en
del av sin kropp blandad med vattnet i en pöl, långt
borta från vägar och bygd! Men för övrigt, så kanske
det inte alls var något underligt, bara litet mindre
vanligt. Nu höll han på att tappa krukan, och gjorde
en rörelse för att återvinna balansen. Stranden
gungade lustigt, och i nästa ögonblick låg han i
vattnet. Han skrattade, slängde den ärgiga krukan
långt upp på land, vände sig på rygg och flöt sakta
ut på djupet. Han var endast klädd i skjorta och
byxor, det besvärade inte mycket. Så roligt att få
ett bad! Förnöjd låg han och kände det dyiga
vattnet omsluta kroppen, och kände doften av ungt gräs
och björk komma strykande ned från Kerasso. Det
var säkert hit de röda gått, när Karigo drev ut dem
ur den fattiga stugan. I detta vatten hade allt samlat
ont hällts ut i många hundra år. Det var som att
bada i trolldom!

Han kom upp, frustade som en delfin, och kastade
av sig kläderna, som kylde, när han ej längre låg i
vattnet, tog upp krukan, och med de våta kläderna
under armen gick han ut mot fasta marken. Där var
en hög häll av granit med gulbrun mossa, och sedan
han hängt upp kläderna på en halvtorr gran, satte
han sig med uppdragna knän på hällen och stirrade
ut över vattnet, som ännu krusades av den oro, han
åstadkommit där. Det var säkert midnatt nu, inte en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free