- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
191

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Midnatt vid varma källorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

191

net. Nordskogsmannen stod som förstenad och
stirrade på landen, som ännu gungade efter Olles tunga
tramp, men så vände han och sprang jämrande bort
genom snåren. Långt innan Olle ännu efter
uppkomsten fått vattnet ur ögonen var han försvunnen,
för att i den lyssnande bygden plantera ut en ny,
underbar sägen om de heliga källorna.

Midnatten var över, och han hade ännu ej fått
tid att se den älskades bild i vattnet. Det började
bli kyligare nu, och han måste gå och tända eld och
torka kläderna. När han hoppade upp ur vattnet
hörde han något som liknade en vargs glävs långt
borta på myren. Det var människohunden, som drack
källornas vatten och gav skall i byn var gång en
människa skulle dö.

Nu snart flammade en eld borta på hällen, en liten
sprakande brasa av torrkvistar, som kastade ett
främmande, gult ljus ut i majnatten. På två snett ställda
störar hängde hans kläder medan han själv låg nära
elden. Hans vita kropp tecknade sig mjukt mot
mossan, och han såg sig själv ligga där och önskade att
någon mera sett, hur vackert det var, att så blanda
ihop sig med natten och våren och känna sig som en
underbar del av det underbara, vilda skogslandet.
Hans tanke lekte med att helt förintas och gå upp i
omgivningen — ja, om det kändes så, om det kändes
så att dö, då hade han ingenting emot att dö i natt.

Han sträckte ut sig och låg med ena armen under
nacken och kroppen rytmiskt böjd, tätt utmed hällen,
drickande nattens svaga bris med öppen mun. Han
tyckte att ett rött moln sam fort över himlen västerut,
och från molnet brusade en stark vind fram och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0269.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free