Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Midnatt vid varma källorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
detta oväsen betydde. Nedför Kerasso stormade en
flock barn och framför dem gick en yngling, klädd
som en jägare, men utan bössa. Ynglingen tog upp
en sång och hela skaran sjöng:
"Vi gå över daggstänkta berg,
som lånat av smaragderna sin färg,
å sorger ha vi inga, våra glada visor klinga,
när vi gå över daggstänkta berg"
Han smög sig längre fram, försiktigt, spejande.
Nu stannade den gropkindade anföraren, och tog upp
en liten sten och visade den, och alla de unga männen
flockade sig omkring honom. Han talade om stenen.
Det var kalkspat, sade han, och all barnen fingo
hålla den i handen och se hur kalkspat såg ut. De
hade varsin stav i handen. Nu pekade den
gropkindade ut mot källorna och sade något. Han blev allt
mera högtidlig och högröstad och höll en lång
predikan om forna dagars mörka vidskepelse. Och han
slutade med att föreslå, att de skulle sjunga sången
om frihet och ljus, och så sjöngo de igen under det
de återvände uppför berget.
De hade försvunnit och nu flög morgonen hastigt
fram och allt blev så nyktert. Den ensamme satt
länge kvar vid en mörk klippa, som ännu hade kvar
litet av nattens färg, och for smekande med händerna
över kopparkrukan. Han satte sig att stirra ned i
dess botten, och såg något vitt röra sig djupt ner.
Det var en liten mask, som fallit från något blad
högt uppe. Han skakade ut den och krossade den
med botten av krukan mot en sten. Han gjorde det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
