Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Lasse Udd berättar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
ret. Men där var ingen lukt av bak, bara
utdunst-ningar från sovande, och jag hörde en man snarka
hårt borta vid västra väggen — och — jag smög
mig ut helt tyst och gick min väg — och kom till
ett rovland, där jag stillade den värsta hungern.
Lasse såg slött in i elden. Olle talade:
— Det är inte så underligt, som man skulle kunna
tro, det har nog sin riktiga förklaring, men nu för
tiden törs folk inte tänka på det som dom inte kan
förklara med naturläran.
— Dä kom en liten en — han var väl bara ett
par fot hög, å gick över snön vid Kejso-Lasso — å
jag hälsade, men han svarade inte, men när jag kom
nära, sa jag: God kväll, är du ute å går så sent?
men han svarade ingenting, jag såg också i snön,
men där blev inga spår efter han — men det här
var bara en början på historien, å en vecka efter
var farbror min död, å så en månad efter börja han
gå å skrota hemma, å vi fick aldrig fre för’n — å
jag kan inte lägga ut dä som du kan, å ingen tror
det här — han sa’, att snart är det svart kväll för
däj mä, å att jag snart skulle slippa ifrån det här —
jag brukar aldrig ljuga annars — varför skulle jag
ljuga nu? Som sagt — varenda natt, å ibland mitt på
ljusa dan, var han i rummet — å han skratta å grät
å var som om han levat —
— Nu för tiden tror dom inte — jo, kanske dom
inte är så säkra, som det låter — men dom skäms
för dä — sir du, att tro på det som inte kan vägas
som sill å mätas med meterstock nu — det är som
att ha skabb i skallen; dom vill inte gärna ta av
mössan, för då syns skorven, å på det viset får vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
