- Project Runeberg -  Dan Anderssons samlade skrifter : minnesupplaga / I. Kolarhistorier /
203

[MARC] Author: Dan Andersson With: Torsten Fogelqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Sällskapsliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

203

Det var ett lågt rum med vita, kalla möbler och
lika vita gardiner för de låga fönstren.

Samlingen var inte stor, men räckte till. Utom
Domquist och Olle var det fyra lärarinnor, alla lika
unga och lika nyss komna till trakten, Domquists son,
Herman, som nyss blivit kontorsbiträde, samt fru
Domquist, vördnadsvärd och grå och talande med
len och löpande röst. Hon bar en schalett om
axlarna och en mängd bruna kammar i håret. Hon var
en bruks förvaltares dotter och kunde skicka sig även
i präst familj en.

Där tillämpades ingen rangordning vid bordet, så
att Olle kom att sitta mellan Domquist och en liten
kvittrande lärarinna, som bjöd omkring kakor.
Domquist måste absolut äta den ena sockersållade
pepparkakan efter den andra, fast han försäkrade att han
hade ihåliga tänder, som inte tålde smetet, och fast
Olle påstod, att han redan ätit sex, måste han (med
tillfredsställelse) sluka även den sjunde. Kring
bordet böljade skyar av ljust och skärt bomullstyg, och
mitt emot såg han den korrekt svartklädde
kontoristens mörka kropp sticka upp lodrätt som ett
järnspett i en blommande äng. Hans tal var endast ja
och nej till alla utom flickan till vänster, på vilken
han ibland såg med sitt ena öga och sade: "tackar!"
Och när hans mor räckte honom sockerskålen, såg
han på henne med det andra ögat, men sade
ingenting, och Domquists stora arm med en knäppande
manschett vid armleden var alltid i vägen för Olle,
när han skulle taga något, och Domquist kallade
alltid Olle "unge man", när han tilltalade honom
och när Olle sade något, så att allas ögon riktades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:19:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dansamsk/1/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free