Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Sällskapsliv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
och talat om några farliga baciller, som hette Perpe
eus tuba, och som liknade en kringvriden och åter
rätt vänd korkskruv, fast mycket mindre, förstås.
Han kunde också tala vackert om stjärnorna, och
det tyckte Olle var roligare, varför han såg upp
från boken och sade:
— Dessa oändliga rymder är i alla fall ganska
häpnadsväckande.
Domquist vände sig helt hastigt.
— Ni menar stjärnerymden, unge man, sade han,
belåtet lekande med sina rockskört. Jag har
verkligen haft förmånen studera dessa saker just under
den lärde mans ledning, som skrivit just den bok,
ni där håller i er hand. En mycket stor förmåga,
ett gott huvud — och därtill en fattig yngling, som
arbetat sig upp.
— Det oändligt stora och det oändligt lilla,
fortsatte han med begrundande ton, är det mest
underbara. Jag talade nyss om baciller. Jag talade om
dem, därför att de äro så små. De tillhöra det
oändligt lilla. Å andra sidan hava vi dessa omätliga
himlakroppar, om vilka vi aldrig kunna göra oss en riktig
föreställning. De äro det oändligt stora.
— Vilken av dessa rymdens strålande vandrare
älskar ni mest, herr Domquist? frågade Olle med en
djupt allvarlig gungande rörelse på sitt unga huvud.
— Så frågar den som ännu ej lämnat det enskilda
för att övergå till de allt omfattande begreppen,
svarade Domquist, i det han såg omkring sig med
minen av en lärare bland mycket små barn. Det gäller
här som alltid att söka sig fram till helhetsbegreppen,
eller med andra, kanske något svårförståeligare ord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
