Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - I ödestugan vid Blyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ÖDESTUGAN VID BLYBERG
N är Moris kom in i ödestugan vid Blyberg såg
han en tegelsten gå över golvet åt spiseln till, där
den stannade. Han gick fram och tog upp stenen och
synade den. Det var en vanlig röd tegelsten,
skrub-bad och stött i kanterna. Alldeles säkert hade den
legat i någon mur en ganska lång tid, ty den var
svart på ena sidan av rök. När Moris lade den på
spiseln och tände sin pipa för att i lugn och ro se,
vad den vidare hade för avsikter, märkte han att
den icke var rätvinklig som tegelstenar bruka vara,
utan sned och vind och, som Moris uttryckte det,
jävlig på alla vis.
Moris gjorde eld i spiseln, reglade dörren och
satte sig neder att tänka.
Han hade hyrt stugan av bonden på Te jo för en
halv månad och skulle nu bo här medan han fiskade
abborrar och laxöring och gillrade fågel, allt olagligt,
förstås.
En gång för länge sedan hade en man hängt sig
här i rummet, och nu gick hans ande omkring här
och stökade. En konstig en, tänkte Moris, som kunde
finna nåt nöje i att gå och rota i allt det här skräpet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
