Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - I ödestugan vid Blyberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
— Vad är det för bok? frågade han nyfiket och
sömnigt på en gång.
— Svenska psalmboken, tryckt på tjuguett,
svarade Olle, ska jag läsa en psalm för dig?
— Det var väl den han läste i, innan han hängde
säj. Nej, läs inte, jag tänker för resten gå och lägga
mäj.
— För resten så tror jag inte ett dugg på de här
spökhistorierna. Har du sett något? Olle såg skarpt
på Moris, som vände ansiktet ur eldskenet.
— Nej, inte ett dugg — jag tror inte jag
heller–
— Karigo påstår att det är lögn. Och han är ju
ett sorts specialist på sånt här. Han tror att det ska
finnas nånting under golvet, som alstrar giftig gas,
och som gör att en ser och hör galet.
— Giftig gas som knackar på dörren–
— Knackar det?
— Så säjer dom, inte vet jag–
Men Olle hade sett uttrycket i Moris ansikte och
anat något bakom. Var Moris en kamrat att lita på,
som inte vart vettskrämd och i sömnen tog Olle för
den hängdes ande och sköt honom död som en
köttklump? Moris hade underliga ögon. Tänk om han
inte var fullt klok? Det var något fasansfullt att
vara ensam med en man, som man inte riktigt visste
vad han gick för, men att gå sin väg kom inte på
fråga.
— Det ligger två halmsäckar ute i vedbon. Vi
tar in dorn och värmer dorn framför brasan. Vi kan
ju ligga i var sitt hörn, så kan vi hålla reda på vad
som händer, föreslog Moris.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
