Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
— Somliga är fattiga, och därtill ganska
obarmhärtiga. Andra ha det bättre, och är lika
obarmhärtiga ändå.
— Alltså är det bara vanligt folk, svarade
luffaren, i det han såg upp med ett elakt grin. Tror ni
jag kan få ligga över natten hos någon?
— En mycket kinkig fråga! Herre Gud, vad det
måtte vara obehagligt att jämt få lov tugga på det
bekymret.
— Obehagligt! Ja, ni har rätt, det är verkligen
mycket obehagligt. Det är bara så underligt — jag
har verkligen aldrig tänkt på att det var obehagligt.
— Ni hade tänkt att det var förbannat!
— Alldeles rakt förbannat!
De fortsatte en stund tysta.
— Ni har väl inte en slant att ge mig? frågade
luffaren plötsligt med fräckare uppsyn.
Olle grävde i västfickan och fann en femöring.
— Skulle ni ha någon användning för den?
frågade han i det han noga studerade den trasiges hela
person. Det är verkligen allt vad jag har för
tillfället.
— Och när får ni nästa löning? Frågan kom litet
spefullt och följdes av ett ännu elakare grin. Olle
skrattade.
— Nästa löning! Det har jag verkligen inte tänkt
på. Jag undrar verkligen när jag får nästa löning.
Men vill ni inte ha slanten?
— Jo, för all del! Han tog den och stoppade den
i västfickan helt vårdslöst. Trodde ni jag var
besvärad av några ömma skrupler.
— Jag trodde bara, ni räknade efter hur många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
