Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
— Mördade eller stal?
— Gjorde bara inbrott och höll på att kväva en
sjuttio års gammal man, som skrek och var
oanständig på alla vis.
— Nu är det snart höst, fortsatte han med iskall
röst, och jag har inte huggit min ved och skurit mitt
korn. Det blir snart regnnätter, och jag har inte
bärgat mitt hö.
Olle nickade och började undra om mannen var
rubbad.
— Och det blir vinter, och huset är inte byggt
än, och den som skall bygga bor hos andra.
— Har ni tänkt bygga en gång?
— Jag försöker varje höst bygga ett hus åt mig
— men så fort snön kommer, märker jag att jag är
hemlös.
— Jag begriper — vad bygger ni av för
närvarande ?
— Hat och hån — men det håller inte så länge
att jag hinner pröva det i ovädret.
Vägen låg lerig och grå och gropig med ruttnande,
gult vatten i dikena. Små, gråa sparvar surrade
hungriga kring den torra, röda hästspillningen,
flygande undan steg för steg framför de tungt
trampande männen. Hjulspåren lågo fulla av brunt
vatten och försökte spegla skyn ovanför. Kvällen
var halvvåt och kall, och ur granskogen kom
mörkret vältande, tryckande, tungt, tröttande. De båda
talade då och då, med trötta, släpande röster och med
hakorna nersjunkna mot brösten, ackompanjerade av
skornas glavs mot det smetiga gruset och gnisslet
av den trasiges blankslitna rockärm, som svängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
