Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Ni kan inte tro, vad det trycker mig att aldrig få
sova riktigt länge.
— Som nu, när jag svept trasorna om mig! Jag
har inga behov. Jag har inga önskningar. Jag är inte
rädd för polisen. Jag skulle kunna mörda er. Men
jag darrar som ett barn, när jag i morgon hör stegen
av bonden som kommer och kör bort mig!
— Ni kunde mörda bonden!
— Nej, jag blir svag av rädsla att ej få sova ut.
Och tror ni jag finge sova längre om jag mördade
honom? Är ni inte rädd för mig? Att jag skall mörda
er?
— Nej, ni har ju fått femöringen.
— Ni har rätt. Är ni aldrig rädd för någonp
— När jag var barn, var jag rädd för Gud och
för domen.
— Ni får oftast sova i fred?
— Oftast.
— Lycklige! Vad lever ni av?
— Ingenting.
— Det är det bästa. Då får ni inte fettbildning
kring hjärtat.
Midnatt.
Olle ligger vaken och hör hur tungt den hemlöse
sover. Men om en stund vaknar han och mumlar:
Ge mig en plats — där ingen väcker mig. Och Olle
tänker: Hans enda bekymmer!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
