Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det kallas vidskepelse - Bönemötet på Kavelås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
hata och att dö. Föraktar du honom, så ska allt
mörkret famna däj, å redlös ska du driva ut i
avgrunder av elände! Det är så svårt, å ändå så
lätt–-å om du tror, har du evigt liv.
Han fortsatte allt ivrigare. Olle satt och såg hur
ansiktet spändes och hur de glödande stränga ögonen
lyste genom det simmiga dunklet. Det var kvävande
hett som ett ångbad, men ingen rörde sig. Det var
tystare än graven mellan varje flämtande ord, varje
hetsigt andetag. Till sist slutade han och bad för
dem.
Några kvinnor snyftade, några gubbar krömpo
våldsamt ihop, det var dödstyst och talgdanken
flämtade på bordet som en sjuk, brinnande lunga. En
man och kvinna hade knäböjt och ropade högt som
drunknande om hjälp. Nu sjönk en ung kvinna ihop
framme vid bordet — var hon avsvimmad eller bad
hon? En stor, grov karl grät som en barnunge, och
en gammal man böjde sig framåt och nickade med
huvudet som i kramp, och en vild kolarflicka från
bergen skakade som ett löv när Stor-Andersson såg
på henne. Någon vid dörren rörde sig, en sång
sjöngs och de oberörda troppade av.
Där knäböjde en ring av människor kring
Stor-Anders, och några i ringen gräto våldsamt. Det blev
bättre nu, när folket gått och den friska luften
spelade in genom rummet. Golvet hade floder av
träckigt vatten och smuts och Olle kunde knappt se
den knäböjande ringen för ångans skull, men han
såg en tavla med korsfästelsescenen ovanför de
bedjandes huvud. Dess glas var brustet och av det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
