Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
riktigt buren mot himmelen, och den som bara ett
ögonblick trott att hans synder var borta, han vet
det också, och idioter, som ingenting vill veta, ska
vi inte tala om. — Och så en vacker dag kom jag
under fund med att jag inte ville uppge den här
världen. Jag satt fast i den. Och då gick jag och var
liksom lurad fjärde gången.
För resten, sen vart det så mycket att tänka på, så
själen inte fick så mycken tid på sej att bråka, Men
det hjälper inte, var gån g jag ser Johan Adolf och
Karl Anton vill jag ha nånting att tro på igen,
annars tappar jag bort humöret.
Karl Anton, han tror visst på Gud för resten, på
sitt vis–
— Nu vet jag, ropade David plötsligt och sprang
upp till fönstret. Karl Anton, han skulle bli skald,
han skriver ju vers, ja, kanske inte så illa. Han läser
ju sina dikter för rallarna ibland, och dom skrattar
förstås, och är dom fulla, tar dom varandra om
halsen och gråter. Jo, den sortens folk känner jag
till och ville inte ha med dom att göra för fem öre.
Fast somliga är ju fint folk, bland dom också. Vänta,
Karl Anton, jag har visst en räkning att betala, jag
är visst skyldig däj — jag var elak mot däj, när vi
var pojkar — fy fan, att en människa skall ha så
mycket ont i sig, nog syns det att det finns en djävul,
vern skulle annars viska allt sådant i ens öra, som
man gör för att ångra. Han skall bli skald. Hur var
det nu, jo, han skrev en dikt till lilla syster Greta,
som är död, och som han aldrig sett, låt mäj si, hur
var det nu–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
