Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
59
så fort han erinrade sig det värsta: att han sedan
inte skulle kunna läsa en bok mer, greps han
nästan av fasa. Han, som nästan helt och hållet
levde i böckerna, han skulle nödgas sitta för sig själv
i ett hörn som för alltid vore mörkt och höra, bara
höra på allt okunnigt och tröttsamt prat, när
kvinnor och gummor sladdrade, när barn skreko och unga
män överträffade varandra i att säga råheter. Han
skulle sitta inne, sysselsatt med vad han kunde, i
en trång liten stuga hos någon barmhärtig släkting,
från den tidiga morgonen med dess lukt av sängar
och utdunstning, blandad med ångan från den
kokande potatisgrytan, och tills kvällen, med dess
högljudda buller av män som kommo in, mjölkspann som
tömdes i den surrande separatorn och sängar som
drogos isär i alla hörn. Och han ryste när han
tänkte på att allt detta fattigmansliv och eviga detsamma
skulle vara svart som natten för honom och aldrig
mer bli dag.
Han hade ibland undrat om någon läkare inte
kunde säga honom hur snart allt detta borde hända, så
att han fått gå omkring ett helt dygn och bara se
allt och liksom ta farväl av skogen, sjöarna, kärren
och de höga bergen. Men nu förstod han redan att
det skulle komma så sakta, att han knappast ens skulle
märka när det var fullständigt, och så småningom
hade även ångesten inför det förfärliga vikit åt
sidan för ett slags stilla grubbel och fantiserande över
hur clet skulle komma att kännas.
Det förunderliga hade också inträffat, att ju flera
böcker han läst och ju mera han grubblat över sitt
och andras liv, dess mörkare och hopplösare såg han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
