Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
Stilla satt hon clar och såg på honom med sina varma,
mörka ögon. Men hon var inte rädd, hon hade sett
döden i vitögonen mer än en gång och inte bleknat.
Hon kunde ibland ej tänka sig något bättre än att få
dö själv, och hon trodde inte hon brydde sig mycket
om ifall den unge svensken dog eller levde. Hon hade
ärligt gjort det hon kunnat, och när han var död
skulle hon skaffa bort liket och gå ned till dockorna
efter en ny älskare med mycket pengar.
Men nu började David tala engelska.
— Karl Anton ska komma hit, sade han. —Ja, här
är han, ljög Crispi. — Det var bra — han sträckte ut
sin avmagrade hand och lät den falla ned i Crispis
knä. — Jag har något jag vill tala med dig, fortsatte
han till Crispis missräkning på svenska. — Minns du
hur du grät en gång i den stekande solen — du skulle
försöka arbeta i skogen, men du kunde inte, för du
såg inte — och jag gjorde narr av däj — men vi var
bara barn, vi var så fattiga och solen stekte så hett i
gläntan i skogen — jag kan se ännu hur du går och
stapplar fram och åter och gråter i den brännande
solen för att du inte kan träffa rätt med yxan och du
blir ju nästan blind av alla tårar — du stupar kull och
snyftar — du har glömt det sen — men inte jag —
men nu är det slut — jag river ut mina ögon och ger
däj — det blir mörkare och mörkare — nu är det
gjort — kan du se klart nu — har du fått mina
ögon?
Han gav upp ett högt rop som nästan skrämde
Crispi.
— Vill du ha vatten? frågade hon litet ängsligt,
i det hon mekaniskt stirrade på en trasig väckarklocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
