Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
hög i vilken han själv höll på att kvävas. Och när hon
bjöd honom en mugg med brännvin drack han glupskt
ut alltsammans och låg och grubblade med slutna
ögon. Han mindes ännu den hatfulla blicken som han
mött hos mannen som Crispi haft hos sig, bestulit och
kört ut på gatan, och för den mannens skull
förbannade han Crispi. Han kände det, som om hon hade
bedragit honom.
Men så kom han ihåg vem hon var och blygdes
över sig själv. Han kunde fordra allt av henne, men
inte den där vanliga sortens moral. Den hörde inte till
hennes yrke, och om hon haft den, skulle hon
längesedan svultit ihjäl.
Nu kom hon och satte sig i sängen och kysste
honom, och han ryste när han kände hennes nakna bröst
mot sitt. Men han tvingade sig till och med att sakta
stryka hennes hår.
— Och nu ska vi inte skiljas mer, eller hur, Davy?
När han hörde detta blev han åter röd om kinderna.
Detta var ingalunda att "sjunka med stil". Han satte
sig upp och försökte se beslutsam ut. Det måste bli
ett hastigt slut på det här.
— Hur snart kan du skaffa mig kläder, Crispi?
Hon såg förvånad ut. — Inte kan du få några i
dag, åtminstone. Och var ska du då ta vägen? Du
kan ju inte klara dig på egen hand, stackars Davy.
Hon sade de sista orden utan någon retfull betoning
och helt moderligt, men de träffade honom som lika
många käpprapp. Skamsen som en hund kröp han upp
i bädden.
Barnen sovo. Den svärjande mannen på gatan var
borta. Gränden var tyst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
