Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
sjunga om solljuset, som allt mer och mer tedde sig
som ett slags rött månljus.
När han kom famlande in på en gård, trevande
med käppen framför sig, tyckte han sig se alla skygga
barnaansikten som bespejade honom genom rutan,
och en gång hade han hört en späd röst ropa:
— Mamma, det kommer en krokig gubbe på gården
och slår med en käpp i luften — titta, hur kan ryggen
vara så där ?
— Tyst barn, han är bara puckelryggig.
— Är han som en kamel, mamma ?
Men mamma svarade inte, och Karl Anton log för
sig själv. Ja, jag är som en kamel, tänkte han, och jag
går genom väldiga öknar. Han famlade sig fram till
dörren, som stod halvöppen, och gick in, hälsade och
stod stödd mot dörrposten några ögonblick innan han
talade. Han kunde skymta ett svagt ljus från rummets
motsatta sida — det var antingen ett fönster eller en
lampa, tänkte han.
— Jag är från Bränningshöjden, började han, väl
vetande att först tillfredsställa folks nyfikenhet, och
jag liksom söker arbete, fast i ag ser litet dåligt och
kan väl inte vad som helst, men jag binder och lagar
nät mycket bra, och jag skulle bara fråga om ni har
något sådant jag kan få göra–
Det blev alldeles oerhört tyst i rummet sedan han
sagt detta. Han hörde några skygga barnungar flytta
sig litet närmare dörren för att se på honom riktigt
och var medveten om att husmor mönstrade honom
mycket noga.
— Han har ingen affärd då ? kom det litet
dröjande från spisel vrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
