Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
fort de förmådde landsvägen fram, tills David styrde
av till vänster och sade: här är det.
Det var en ruskig gammaldags sylta med vaxdukar
på borden och två flottiga fotogenlampor i det låga
taket, som var grönt av ålder och hade en ås i mitten.
David ledde fram brodern till ett bord längst borta i
ett hörn och beställde öl och porter med smörgåsar.
— Men det får vara riktiga smörgåsar som går an
att äta, och inte såna där som ni serverar för att få
servera öl, ropade han. Nu kände han sig redan
lugnare och starkare.
— Det är satans länge sedan jag drack öl, utbrast
Karl Anton med strålande ansikte. Och en sådan tur
att vi träffades. Nu super vi upp pengarna du har
och sen går vi hem!
— Jag begriper inte hur du kan vara så morsk i
dina trasor och i ditt mörker, sade David beundrande
i det han slog upp öl i den blindes glas.
— När lasset man drar blir tungt och nog
hopplöst att bli av med så grubblar en inte mer — en
bara drar. Men annars spelar jag när jag träffar svaga
människor.
— Är jag svag?
— Visst fan är du svag. Tror du inte jag känner
döden sticker mig mellan revbenen lika mycke som
du? Tror du inte gråten blir lika tjock i min hals
som på en barnunge, när jag hör människornas hårda
röster genom mörkret? Men jag lipar inte när dom
ser det. Du hör att jag kan predika — ja, här sitter
vi två och har så mycke att säja, att vi inte hinner
säja nånting.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
