Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138
häftigt starka, tidvis alldeles förintade livslust, som
var honom till så stort men i hans praktiska liv. Och
en utfattig man får lov att vara praktisk, i den mån
han ej är det skall han gå mot döden, på ett eller
annat sätt, hastigare eller långsammare allt efter
omständigheterna. David Ramms nervösa känslighet,
hans omväxlande uppsluppenhet och förtvivlan, hans
ångest inför eländets hemlighet, inför vilken han
aldrig lärde sig den prövade vises ro — allt detta gjorde
honom i högsta grad opraktisk. Detta själstillstånd
kunde väl vara frukten av ett från barndomen
kringflackande liv, ständig hemlöshet, alkohol, opium och
tidiga erotiska förvillelser, men det var nog också arv.
Ty om ej svagheten funnits hos honom från början,
hade han då ens behövt falla i alkohol och opium?
Och om han ej från början varit den ångestjagade
man han var — hade han då så tidigt behövt fly
hemifrån?
När han berättade mig det han visste om sin släkts
historia visade han mig en underlig tingest, som låg
avsides på en skräpvind nere i finnbyn. Det var en
liten hammare eller mindre slägga av järn, omkring
två decimeter lång och med avbrutet träskaft. Han
höll den i handen och liksom lekte med den, knackade
sakta mot en jordfast sten med den och tycktes
liksom drömmande lyssna på klangen. Och han
berättade följande:
— Bakom mäj tycks det bara ha varit fattigdom,
tiggeri och vanvett. Hela sällskapet av mina
förfäder liknar, tycker jag, en hop krälande kräk som
alla trampar på och spottar på, och när något led
i den där kräldjurssläkten trampas ner i leran, blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
