Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
gå hem, där satt han med slanten i sin brännheta
hand. Och nu fanns det ingenting i världen som han
ville köpa. Å vad han älskade» blommor och
kärrmarkens röda lysande tranbär, men just nu ville
han ej böja sig ner för att plocka ett av dem. Nu
fanns det ingenting att längta efter ty nu ville han
ingenting. Han gick ut på gården, upp på berget,
i mörka drömmar och bittra minnen, tills himlen
höljdes av moln, en västanstorm kom gående med
fanfarer över de vilda bergen, den tog hans hatt
och sopade den utför backen. Hans ögon lyste när
han jagade efter den, fångade den, stannade ett tag
och hörde med andlös tystnad på stormens dån. Han
sjöng och dansade utför backen. Som en pil var han
i väg till handelsmannen, sprang i kapp med vinden,
sjöng och visslade.
Det här tåget gick verkligen långsamt, han gitte
inte öppna ögonen eller se efter i tidtabellen var han
befann sig. Dagsljuset bröt in och en uniformerad
neger skrek sitt "first cail for supper — diningcar
in the rear — first cail!" Då vaknade han till, tänkte
över sitt ekonomiska läge och fann att han mycket
väl kunde gå och äta frukost. Samtidigt reste sig
hans tyste reskamrat, vred om nyckeln till sin
kappsäck två varv, tog bort alla saker ur fickorna på
överrocken och lät den hänga kvar men betänkte sig,
vände om och tog den över armen varpå han styrde
sina steg till restaurationsvagnen. Han satte sig vid
det enda lediga bordet och nickade bifallande då
David slog sig ner mitt emot honom.
Men när han skulle börja äta biffsteken och ägget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
