Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
mil ven åt mäj, utav bara ren barmhärtighet, du vet
hur jag kom hit alldeles ovan vid alla
skogsgöro-mål, så ja är tvungen lega — å då tar ja Raggen
som ä fatti, som har åtta barn å behöver tjäna
en slant, å gav honom arbete för mitt goda hjärtas
skull. Fuskade han inte — stal han inte ved mä
säj hem å brände han inte opp mina dyrbara kol
i kojan för han var för lat å hugga ved? Svärta han
inte ner mäj med hela det svartaste förtal till tack?
Har han inte spritt ut det där att jag skulle ha ett
barn i lag med pigan jag hadde för tre år sen? Kan
du tänka däj svartare oförskämdhet? Höh?
Han upprördes förfärligt under detta tal, den
grova, suddiga brännvinsbasen skalv av rörelse, han nära
på snyftade, han snöt sig oupphörligt och han
skrym-tade ej. I detta ögonblick hyste han större
medlidande med sig själv än med någon annan varelse,
detta medlidande var större än hans hat.
— Men — herre gud — det där med pigan är
ju sanning! Du har ju själv gått in på att betala
barnuppfostringsbidrag — så det är väl inget förtal.
Nilenius tvärstannade, stirrade fnysande på
Davids skor så att de röda, svullna ögonlocken lågo som
flanell över globerna. Utan att lyfta på huvudet
sneglade han till under lugg på David med en
hat-full blick.
— Så du har reda på dä du — har far din sagt
dä — har Raggen sagt dä — varför får en inte fred
för djävulska människor — har — vem har sagt dä
åt däj ?
— Fan, människa, utbröt David otåligt, det hände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
