Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
och aldrig skulle ett ord om denne komma för
Nilenius öron.
Men alltjämt hängde dessa ihop, David
bokstavligen tvangs att följa Nilenius på hans planlösa
vandringar genom bygden. Så småningom begrep David
att Nilenius levde på att försöka få David lika usel
och illa ansedd som han själv var.
Nilenius var djupt intresserad i alla andra
människors angelägenheter. När han och David passerade
förbi en gård, omtalade Nilenius alltid ett eller annat
dussin skandalhistorier om människorna som bodde
där. Han hade en sällsynt förmåga att kunna snoka
upp de mest intima detaljer ur grannarnas husliga
liv, särskilt sådant som ställde dem i en löjlig dager.
Genom samtal med barn, drängar och pigor hade han
så småningom samlat hela traktens skandalkrönika så
att han kunde den på sina fem fingrar, och som han
var en ovanligt fräck lögnare, diktade han ihop nya
historier och skarvade de gamla, så att när man
hörde honom tala, föreföll hela byn, sedd genom hans
glasögon, att vara en enda samling skurkar, horkarlar,
falskspelare och idioter. Men han var även rent
bovaktig, syftade efter att narra till sig pengar av
mindre försigkomna, förde skoj med kringvandrande
tiggare och fånar, drev med alla han träffade,
gapskrattade dem mitt i synen och förnärmade även öppet
sådana med vilka han ej hade ett dugg att göra,
särskilt om de förde en mycket ärbar vandel. Han
tycktes nämligen hata alla som voro bättre än han. När
han vaggande gick fram efter byvägarna, iklädd en
nött jakt röck och norrbottenspjäxor med band, även
mitt i sommaren, med en väska i ena handen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
