Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
han ännu stillsammare. Han är visst bra tacksam om
någon talar viel honom ibland. Han är en kristen —
och han har inte läst Schopenhauer. Han är bra
ensam, men om Buddha vet han ingenting. Om du vore
en kristen så flydde du inte ifrån honom. Men jag
skall gå–du vill inte ha någon hjälp från byn?
— Nej, fader Arvidsson, då kommer bara Nilenius.
— Du skulle sluta med Nilenius, mumlade han,
han är en ond människa. Mycket ond — men kanske
— han också kunde räddas. Farväl!
— Han var säkert för gammal, tänkte David, och
alla andra jag försökt med för unga. Jag måste
träffa Hartman igen. Långsamt reste han sig upp
och stapplade ut genom den halvöppna dörren.
Vad dalgången var glödande vacker just nu, solen
brann som påskeld mellan Rousannas mörka åsar.
Själva skatornas vingar lyste av glädje. Hur kunde
Gud Fader ha en så vacker värld åt alla sina fula
ungar ? Blev han inte otålig på oss ? Hade han ingen
profet att sända hit ned och tala om det där för oss
som han sade sig ännu icke kunna säga åt
lärjungarna, emedan de då ännu ej kunde bära det? Nej, han
bara tiger, han tycks vänta på något, han är inte så
beställsam nu som på kopparormens tid. Men då var
det likväl stil på eländet — offer, rening, röd ko —
och nu bara lort!
Luften är som vin. Stormen dånar i asparna, det
är som badade man i ett hav av ljus och luft, ett
vinddrag från någon av verandorna i paradiset.
Och när han gick utför den solgnistrande dalen
kom det en syn för hans inre, ett ansikte såg på
honom med på en gång stränghet och kärlek. Han såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
