Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
mened så att han kommer på Långholmen. Jag
kommer upp i morgon dag, så du bör vara hemma. Din
tillgivne vän Alexander Nilenius,"
När David läst detta brev räknade han över sina
tillgångar och beslöt, att redan i dag ge sig i väg
till Stockholm. Tåget gick klockan fem, det var tvä
mil till stationen och hon var bara tio nu. Han var
nästan glad över att brevet kommit, så att han inför
sig själv fått en förevändning för att genast resa
bort. Han ville ej mera se den tjocke och ängslige
Nilenius med sin jämmer, sitt hån, sin rättfärdighet
och sina lindade vådor och åderbråck. Han skulle
fly. Till Hartman, han hade hans adress. Hastigt och
ännu med kinderna litet bleka efter febern packade
han ihop några böcker i ryggsäcken. — Jag skulle
önska att jag vore hemma så att jag kunde få en
tvål och en handduk, tänkte han. Men strunt i det
— jag måste bort, fort, fort. Han låste dörren med
ett hänglås och gömde nyckeln djupt nere i rötterna
av den nästan torra åbrodden som växte under
fönstret. — Få se hur det är när jag letar på den igen,
mumlade han. Hans ben kändes svaga ännu — och
ändå måste han taga en litet längre omväg runt byn,
av fruktan att annars möta Nilenius.
När han varsnade stationens signallykta genom
lövskogen, var han så uttröttad att han knappt
förmådde släpa sig fram. Jag har inga pengar mer än
till resan, tänkte han, men Hartman skall kunna
låna mig. Jag måste säga till honom detta — han
kan ej veta hur jag har det. En långdragen
vissling hördes — han måste skynda att lösa biljett.
Han stannade plötsligt och höll på att ramla omkull:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
