Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
— Kan du stå för tolv snapsar, eller slutar du snart,
undrade Terje. Stig nu bara åt sidan, så jag inte
spottar på däj när jag bäddar åt däj! Han drog fram
några gamla tidningar, en bunt tillknycklade och
söndertrampade skisser och lagade i ordning en bädd
på golvet nära värmeelementet.
Men nu började Martinus bli full på allvar och
då skulle han tala filosofi. Eftersom han bara målat
i hela sitt liv och läst föga, var han alldeles
oförvillad av några antagna sätt att lägga upp problem,
så att ingenting hindrade honom att antaga precis
vad som helst, och han delgav David hela sin
livsåskådning i en enda ström av ord, varur åtskilliga
satser fäste sig i minnet på David hur rusig han än
var. En av dem lydde att varje människa bestod av
två varelser, en som söp och en som tänkte. När
den som söp låg och sov, var den som tänkte ute
och gick. När den som söp dog, gick den som tänkte
ut ur kroppen genom den ena eller den andra
öppningen och for i väg till stjärnorna. Det var
naturligtvis alltid den som söp som var fyllsjuk. Men
själva idén att supa var ett karaktärsdrag hos bägge
två.
— Vilkendera är det som målar, då? frågade
David i det han lade omkull sig på bädden Terje
gjort och skruvade på kranen till värmeelementet.
Han hade berusat sig för häftigt och var redan
illamående.
— Dä naturligtvis han som super, inföll Terje.
Så fort en målare tar till hjälp den där som tänker
så målar han idel skit. Terje låg redan i sängen och
sysslade med att spotta i väckarklockan, den gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
